Är du här!
 
Demokrativeckan avverkade sin andra dag i dag. Var du
där eller någon annanstans?
Ä r du förresten överhuvudtaget här. Jag är övertygad
om att du har andra ställen att besöka och som pockar
på din uppmärksamhet. Kanske är de till och med ett
trevligare tidsfördriv.
 
Nåväl, oavsett vart i rummet och i tiden du har
befunnit dig så utgår jag nu från att du finns här,
med mig. Eller rättare sagt så utgår jag kanske inte
från det, utan det är min stora förhoppning att så är
fallet. Utan dig och din uppmärksamhet existerar inte
jag, Marvel, på nätet.
 
På Demokrativeckan finns jag dock till.  Var där i dag
och kände på vår politiska och journalistiska
spjutspets. Den var rätt slö, stacks inte alls.
Diskussionerna gick som i cirklar och allt var runt
och runt.
Vad som där emot stack till lite grann var den rapport
som forskarna på demokratiinstitutet presenterade och
som åter visade att en betydande del av den politiska nyhetsjournalistiken, denna gång i samband med rapporteringen inför EMU-valet, fortsätter att presentera politik som ett spel och ignorerar de viktiga sakfrågorna.
 
Om detta kan man säga mycket och är man journalist är
den naturliga inställningen att gå i försvar. Men
efter det att Arne Ruth, före detta kulturchef och
chefredaktör på Dagens Nyheter, lyckats få eliten inom journalistkåren att konstatera och till och med erkänna vissa brister så blev det liksom stopp. Och frågorna hopade sig.
 
Från Göteborgs Postens sida förundrade man sig bland
annat över varför man var så konservativ och slö i sin nyhetsvärdering.
Men efter att ha lyssnat på diskussionen tror jag mig
vara svaret nära.
 
Vad de för dagen samlade journalisterna efterfrågade
och som eventuellt skulle ha fått dem att rapportera
på ett annat sätt var bland annat politiska ledare med
karisma. Och detta efter att bara fem minuter innan
just konstaterat att den politiska rapporteringen
varit för personinriktad!
I en tid då mediebevakningen alltmer släpper greppet
om sakfrågerapporteringen och fokuserar på personer,
söker tidningarnas hantverkare fler sociala och
retoriska begåvningar att hänga upp rapporteringen
kring. HILFE!
 
Kortsiktigt tänker de dock rätt. Fler spännande och karismatiska politiker att bygga berättelserna kring skulle förmodligen höja valdeltagandet några procentenheter. Problemet är dock vad en sådan rapportering skulle ge för långsiktiga konsekvenser. Risken är uppenbar att journalistiken med detta fokus endast hjälper till att producera dåligt informerade medborgare som går till vallokalen illa rustade för att fatta rationella beslut som ligger i linje med deras åsikter och värderingar.
 
Men mot detta visste man svar. Såväl representanten
från DN (inte då Arne Ruth som var där i egenskap av
samtalsledare) som från GP brukar ibland ge sig ut i verkligheten för att träffa fokusgrupper ute i förorten och förhöra sig om vad det önskar för information. Och tre veckor innan val önskade dessa grupper veta mer om politikens spel. 
 
Och detta tog våra journalister mer eller mindre som
en garant för att de gav läsekretsen vad de ville och framförallt behövde ha för information.
Nästan skrämmande var det att sitta på tredje bänkrad
och konstatera att ingen av dem överhuvudtaget
reflekterade över att deras nyhetsrapportering ger
händelser och fenomen en social mening och framställer
dem som verkliga för samhället och dess medborgare.
Det vill säga att de själva, genom sitt vinklande av
politik som spel, får det att framstå som viktigt hos medborgarna.
 
Men någon garant för att de, i sin journalistik,
ligger ”rätt” är det absolut inte. Däremot kan det
mycket väl vara en förklaring till den tröghet i nyhetsvärderingen som journalisten upplever på den egna redaktionen.
 
Marvel