Att välja tempo

Aleksandras inlägg om ”Gravid visdom” var så skön och befriande. Jag läste den igen och igen och plötsligt kom alla minnen över mig; tankarna på min egen graviditet – men framförallt känslan när graviditeten övergått till moderskap.
När kroppen inte är ”otymplig” längre så är man fri att välja.
Under graviditeten är det kroppen som säger ifrån, som bestämmer tempot och sätter gränser för hur man lever och vad man orkar. När barnet väl är fött, kroppen återställd och orken är tillbaka, så kan man välja; – antingen att leva med barnet i barnets tempo och livsrytm – eller välja att låta barnet leva i moderns livsrytm.

Själv slängde jag klockan när jag var mammaledig. Det var en härlig tid! I drygt ett och ett halvt års tid hade jag ingen klocka på mig – och den som satt ovanför köksbordet var mest som en väggprydnad. Mitt barn fick ersätta tidsvisaren då och för första gången i mitt liv så fogade jag mig totalt i en annan människas behov, krav och önskningar. Hon ägde Tiden!

Var förvissad om att din visdom inte kom med den utdragna visdomstanden. Din insikt är speciell, märklig, magisk - den kommer från urmänniskan, från solen och månen och från varghonan som ylar i natten och svalan som flyger i skytteltrafik mellan myggsvärmar och sitt rede. Din insikt och visdom är
vunnen ur det tillstånd du befinner dig i. Ta vara på allt du nu bjuds – och ett stort och varmt Lycka Till!

Birgitta