Att välja tempo
Aleksandras inlägg om ”Gravid visdom” var så skön
och befriande. Jag läste den igen och igen och plötsligt kom alla
minnen över mig; tankarna på min egen graviditet – men framförallt
känslan när graviditeten övergått till moderskap.
När kroppen inte är ”otymplig” längre så är
man fri att välja.
Under graviditeten är det kroppen som säger
ifrån, som bestämmer tempot och sätter gränser för
hur man lever och vad man orkar. När barnet väl är fött,
kroppen återställd och orken är tillbaka, så kan man
välja; – antingen att leva med barnet i barnets tempo och livsrytm – eller
välja att låta barnet leva i moderns livsrytm.
Själv slängde jag klockan när jag var mammaledig. Det var en
härlig tid! I drygt ett och ett halvt års tid hade jag ingen klocka
på mig – och den som satt ovanför köksbordet var mest
som en väggprydnad. Mitt barn fick ersätta tidsvisaren då och
för första gången i mitt liv så fogade jag mig totalt
i en annan människas behov, krav och önskningar. Hon ägde Tiden!
Var förvissad om att din visdom inte kom med den utdragna visdomstanden.
Din insikt är speciell, märklig, magisk - den kommer från urmänniskan,
från solen och månen och från varghonan som ylar i natten
och svalan som flyger i skytteltrafik mellan myggsvärmar och sitt rede.
Din insikt och visdom är
vunnen ur det tillstånd du befinner dig i. Ta vara på allt du nu
bjuds – och ett stort och varmt Lycka Till!
Birgitta