En dröm
 
I kväll börjar jag en golfkurs. Det ska bli kul! Det var ju några år sedan jag gjorde ett försök att få grönt kort men eftersom min käre tvillingbror behövde få tillbaka sin till mig utlånade bil, så tog jag mig inte till golfbanan för uppspel...  Ja, jag vet, det är jättebekvämt att ge honom skulden...
 
Om ett par år ska jag ha 16 i handicap. Är det möjligt? Jo, att drömma är möjligt. Och att ha mål och visioner. Sen spelar det kanske inte så stor roll om man når ända fram. Bara det är roligt på vägen till målet. Och att man är på väg i rätt riktning. Sin egen riktning. Just nu. Men, tycker kanske någon, att spela golf och ha drömmar, det är ju bara för de privilegierade. Jo, så är det. Att spela golf är ett privilegium, liksom att bo i hus, att ha ett arbete och att kunna tala fritt.
 
Men att drömma, det kan vara för oss alla. Här gör vi vårt eget val. Vill jag drömma om något bra, eller älta det som är fel? Vara problemorienterad eller söka lösningar. Jag väljer att drömma. Om en bättre värld, om samarbete, om en värld för alla. Och när jag väljer att spela golf och drömma om 16 i handicap, så vet jag att det innebär träning och åter träning. Precis som när jag  vill ha en bättre värld och samarbete. Det innebär också hård träning. Och det finns träningstillfällen varje dag. Ibland slår man bollarna i skogen eller misslyckas med putten, ibland blir det missförstånd eller konflikter. Men med lite träning så blir det bättre. I kväll tar jag tag i en dröm.
 
Ingeli Gagner