Stolpe ut.

Så ja, då har en full omgång av gruppspelet avverkats. Och oj vad fort det har gått och oj vad kamperna engagerar människor. Vad skall vi göra och vad skall vi tala om sedan Pierluigi Colina blåst av finalen, Tyskland kysst segerpokalen och Spanien gråtit ytterligare några tårar?
Kanske börjar tala vi på allvar att tala om EU, Europa och den politiska maktens hemvist. Min förhoppning är så, men dessvärre är misstanken att denna förhoppning är lika fruktlös som Portugals möjligheter till fortsatt avancemang från grupp A.
Cirka 63 procent av oss röstberättigade kommer förmodligen att fortsätta ignorera EU-parlamentet och skylla bristen av det egna engagemanget och intresset på politikerna, medierna och själva valproceduren. Ynkligt? Visst, men otroligt bekvämt då man själv inte orkar sätta sig in i vad de olika alternativen innebär.
Fast det är klart, i en nation fostrad under den socialdemokratiska ideologin är det kanske inte underligt om befolkningen omedveten har kommit att låna strategi från Olof Palmes och hans vision angående monarkin, en kung utan makt blir snart så löjlig att folket avsätter honom av ren skam. 19 representanter i parlamentet utan några att representera borde rimligt vis, enligt denna strategi, komma att skämmas rätt rejält och grubbla över sin egen legitimitet.
Men det här har vi inte tid med, ett EM pågår.

Vad är det då fotboll har och som gör det så fascinerande, så fängslande? Jag tror förklaringen ligger i att det är en beskrivning av själva livet, en berättelse och illustration till vad det innebär att vara människa.
Författaren Stig Larsson träffar mitt i prick då han menar att det bästa med fotbollen som spel, är att det är så svårt att få in bollen i mål.
De flesta anfallsförsök slutar med just ingenting alls, precis som det gör i det verkliga livet på de arenor där vi vanliga människor har vår vardag och utkämpar våra slag. Ibland gäller det bara att rensa, ibland dra iväg ett skott utan att veta vart mål befinner sig samtidigt som man är jävligt trött och pressad.
Men så plötsligt inträffar det, en frispark på övertid och allting vänder. Eller en kamrat som mognat och lärt sig att samarbeta och plötsligt lägger världens frispelning rätt på dina fötter och det är bara att näta.
Det är svårt att lyckas men det går, ibland. Fotbollen visar att det eventuellt finns en liten möjlighet kvar, åtminstone kan vi kanske komma fram till en vinn-vinn situation och nå oavgjort.
Och vi gör allt för att få med oss en poäng, för att få ett litet andrum. Vi byter lag, skaffar ny sambo, åker på träningsläger, går kompetenshöjande kurser, blir petade, får sparken, skäller på domaren, brottas med myndigheter, fuskar och filmar.
Ett spektrum över det mänskliga beteende spelas upp under 90 svettiga minuter och vi inser hur meningslöst det är att resonera i begrepp som välförtjänt och rättvist så länge segraren äger makten att definiera deras innebörd.

Ps kom ihåg att lekens motsats inte är allvaret utan nyttan.

Marvel.