Jag går och fiskar?
 
För oss medborgarna existerar i huvudsak tre olika sätt att få kunskap om det stundande EU-valet den 13 juni. Dessa tre vägar är: via egna erfarenheter, genom att kommunicera med andra individer och vägen via massmedierna. Det är dock endast ett fåtal av oss som står i direkt kontakt med den politiska sfären och som medborgare får vi lita till den information medierna ger oss. Vi är beroende av medierade andrahandskällor.
 
Under dessa förhållanden har medierna makten att göra vissa saker och händelser synliga och andra osynliga. Det som synliggörs framstår som viktigt då medierna ger händelser en social mening och framställer dem som verkliga för samhället. Vilket betyder att våra tankar om omvärlden inte så mycket relaterar till vad som faktiskt händer, utan istället styrs av vad medierna berättar för oss.
 
Via forskning, och som vi såg i partiledardebatten inför det kommande EU-valet, vet vi att en gestaltning av politik som spel är vanligt förekommande i nutida svensk journalistik. Detta kan få konsekvenser
En spelgestaltad journalistik framställer politikerna som egoistiska och styrda av ett egenintresse och inbjuder till en negativ bedömning av politik. En spelgestaltning av den politiska sfären kan även förvandla oss väljare till passiva åskådare som på avstånd, från läktaren, nöjer oss med att endast betrakta det politiska spelet. Politiken blir på så vis till ett spel för ett fåtal politiker och journalister.
Under sådana förhållanden är inte underligt att experter förväntar sig ett lågt valdeltagande den 13 juni. Sifos bedömningar är att endast 37 procent kommer att delta i valet. Tillhör du denna procent?
Jag förstår om det inte lutar åt det hållet, men låt mig att med hjälp av Immanuel Kant försöka locka in dig i minoriteten. Om du sedan tycker att argumentet slirar må det vara hänt. Men tänk då åtminstone på pocenten, Helge.
 
Förmodligen har du sedan länge genomskådat argumentet att du bör gör din röst hörd för att människor har utkämpat och utkämpar hårda strider för rätten att rösta och delta den demokratiska processen. Att någon är beredd att slåss för något, till och med visar sig vara villig att offra sitt liv, betyder inte per automatik att det är rätt. Förhållandet kan snarare vara tvärtom vilket historien ger oss mängder av exempel på.
 
Ett annat vanligt förekommande argument är att det är såväl vår demokratiska rättighet som skyldighet att rösta i allmänna val. Men va då, säger den uppmärksamme.
Om man struntar i sin rättighet kan man ju även med gott samvete blunda för det som framstod som en skyldighet. De kvittar ut varandra, ett noll-summe-spel. Och vi kan med gott mod ägna valdagen till något mera lustfyllt än att grubbla över de 19 parlamentariker som vi har att skicka.
Om det är en fin sommardag så varför inte ta en fisketur i stället. Gäddorna hugger ju som bäst i början av sommaren och med lite tur kan man även kroka en abborre till kvällsmiddagen.
 
Men vad händer om vi alla tar sikte mot närmaste vattendrag och struntar i att sprätta valsedeln? För det första skulle vi komma att trassla ihop våra linor och helt bli utan fisk och för det andra skulle vi skapa ett samhälle som totalt tog avstånd från den representativa demokratin som styrelseskick. Vill vi det?
Det är här Immanuel Kant kommer in i bilden. Enligt Kant ska vi enbart handla i enlighet med den maxim som vi vill se upphöjd till allmän lag. Detta är en regel som han kallar för det kategoriska imperativet. Imperativ kommer från att det rör sig om en direkt uppmaning och med kategorisk menas att den gäller oberoende av individens egna syften och mål.
 
Så för att återgå till den nyss ställda frågan så är min önskan att slippa scenariot ovan. Att du med dina spretande spön kommer och stör min fiskelycka och att vi tillsammans sänker demokratins legitimitet till botten. Jag vill inte se detta upphöjt till en allmän lag.
 
Sålunda struntar jag i att lösa fiskekort den 13 juni trots det faktum att jag är övertygad om att just min röst varken kommer att göra till eller från för själva valresultatet och att jag via medierna ibland får bilden av att politik endast är spel som bedrivs på en arena till vilken inte jag har tillträde.
 
Marvel