Kom in i matchen

Ja, så har då spurten inför EU-valet den 13 juni startat. Och vilken start sedan. Alla sju partiledare klädda i bästa gå-bort-kostym och på söndagskvällen samlade till debatt under ledning från Lars Adaktussons pipa.
Vilken härlig underhållning, för visst var det underhållning som vi tittare bjöds på.
Rent dramaturgiskt var upplägget lysande, och den som för en gångs skull valde bort Sportspegeln till förmån för Agenda bjöds på en clif-hanger vassare än det pågående NHL-slutspelt med Fredrik Modin i en av huvudrollerna. Grattis Tampa Bay!
Via en opinionsundersökning genomförd under programmets gång skulle vi i slutet av sändningen få redan på vilken av de sju partiledarna som skulle komma att gå segrade ur bataljen, och vilken som lite stukad skulle få gå hem, slicka såren, och be om förlåtelse hos de egna fansen.

Moderaternas ledare Fredrik Reinfeldt korades till vinnare och vid en första anblick framstod vänsterpartiets Lars Ohly och Kristdemokraternas Göran Hägglund som de två förlorarna. Men stannar vi upp för en stund så inser vi rätt snart att det var vi väljare som på söndagskvällen den 24 maj var de egentliga förlorarna.
För att genomföra opinionsundersökningar i syfte att finna en samlad åsikt i en fråga, är en mycket problematisk uppgift. Men framförallt uppstår det problem för de individer som via opinionsundersökningar vill finna vägledning.

För det första är det en besvärlig uppgift att försöka fånga den allmänna opinionen, och den kan aldrig uppfattas som totalt tillförlitlig även om mätningarna är utförda på ett korrekt sätt.
Detta, då det är en skillnad på frågor som människor har haft tid att tänka igenom, och på frågor som framstår som helt nya för dem, men som de ändå försöker att besvara.
Desto mer genomtänkt en fråga är, desto större är sannolikheten att det svar som ges faktiskt är en åsikt. Utan tid till eftertanke fångas en allmän opinion av låg kvalitet.
Hur väl hann de som under sändning blev uppringda och tillfrågande tänka igenom sina svar? Och hur pass insatta var de i frågeställningarna? Som man frågar får man svar.

För det andra brister medierna ofta i att redovisa uppgifter för oss så att vi kan bedöma korrektheten i undersökningarna. Public service kanalen gjorde inget undantag från denna regel. Ingen som helst statistisk fakta redovisades.
Hade vi istället valt att se på Sportspegel, i och för sig också Public service, så hade vi fått veta att Sundsvalls nummer 22, 19 år gammal och som spelat 14 allsvenska matcher utan att hittills ha nätat, gjorde matchens enda mål i den 71 minuten inför 5643 betalande åskådare. På sporten är man noggrann med statistik.

För det tredje finns en mycket starkt tendens att opinionen kommer att följa den som framställs som vinnare. Och visst var vi ett gäng som under 80-talet höll hårt på Liverpool för att sedan, då luften gick ur dem, följde vinddraget över till konkurrenten Manchester United. Inget direkt konstigt med det, så tenderar människan att fungera oavsett om det gäller sport eller politik. Det är alltid lite roligare att tillhöra den vinnande sidan, varför all journalistik som säger sig vara objektiv ska undvika att kora vinnare och förlorare.

Utifrån detta kan man fråga sig om vi tittare blev något klokare av debatten och lättare kan göra våra val i juni månad?

Jag blev det inte. Jag förstår exempelvis fortfarande inte riktigt innebörden i begreppet tjänstedirektiv, trots att det var just det ord som användes mest frekvent under hela debatten.
Men förhoppningsvis upplever du det som att du blev lite klokare trots det faktum att Sveriges Television valde att gestalta debatten som ett underhållande spel, som en match mellan olika lag. En gestaltningsform som ger en mycket begränsad vägledning till dem som söker information för att förstå EU, eller för att kunna ta goda beslut om vilket parti som ligger närmast de egna åsikterna.

Men å andra sidan fick vi två timmars spännande underhållning som endast tappade lite i tempo då Kristdemokraternas nye ledare, Göran Hägglund, gjorde ett försök att förklara ett mera komplicerat förhållande. Vilket han inte skulle ha gjort.
Sådana ansatser straffas direkt och i tv: s morgonsoffor hånades han dagen efter av ledande representanter från Sveriges journalistkår för att ha försökt förklara subsidaritetsprincipen för oss tittare. Typiskt för en rookie, att tro att journalisterna tror, att vi väljare är intresserade av sakinnehåll. Men han lär sig nog rätt snart att så inte är fallet. Det kommer vår tredje statsmakt att trumma in i Görans DNA-kod tills han kan rabbla det lika snabbt och säkert som Fader vår.

Marvel